Varför pruta?

Varför pruta? Om något kostar 25 kr varför i hela världen försöka att pruta ner till 20 för att sedan betala med en 500 lapp. Jag blir så trött.

I dag har vi rensat ut de nummer som har gått ut, det är nog det jobbigaste i vårt arbete. Man blir ledsen utav att så fina kläder ska skickas iväg till välgörenhet. Jag försöker i mitt huvud att komma på något sätt att återvinna själva, men det verkar som att alla mina hästar har semester.

I morgon slutar vår praktikant, tråkigt hon har ju varit jätte duktig.

Har försökt att få till ett samarbete med arbetsförmedlingen och kommunen. Jag kunde hjälpa folk ut i arbetslivet med arbetsträning och dom kunde hjälpa mej med lokalhyra. Abf var positiva men kommunen har inte svarat än. Man blir så trött...

Kram Carina

Alvestayran

Nu är man lite lagom trött i benen och huvudet. I dag har vi haft en toppen dag med mycket sol och många kunder, både på baksidan och i affären. Vi startade upp vid nio, när jag gled in på jobbet då var redan kaffet på satt och solen var så där underbart lagom på vår innegård. Jag började med att bära ner alla dessa jädrans kartonger som är så jädrans otympliga från vår vind där trappan är brant, lodrätt. Och i stressen dagarna innan hade jag slängt upp tomma kartonger vid sidan utav trappen. Vilket gjorde att när jag i dag stressade ner med kartonger så höll jag på att slå ihjäl mej ett fler tal gånger pga att trappan var 20 cm bred istället för 60 cm, svetten lackade och mina rena kläder luktade svett innan 11 kaffet! När allt var uppställt och solen sken på de färg glada klänningarna, och skjortorna vajade för vinden i stuprören så kända vi oss väldigt nöjda. Eva-Lena bakade de första våfflorna och allt var fulländat när doften spred sig över gården. Träffade en utav mina gamla kunder i dag som jag tyvärr inte sett på länge, han var nu rullstolsburen efter en tids sjukdom. Han förstod vad jag sa men inte mer. När han kom till mej så hade han ofta med sig ett äpple som en liten gåva och så frågade han ofta hur min familj mådde. Han köpte ofta kostymer som var förstora, han var väldigt kort så storleken var alltid fel hur vi än gjorde. Jag avrådde honom men som alltid så log han och visade med fingrarna att det var inga problem för han klippte av både kavajen och byxorna till rätt storlek.

I går var vi på föräldrarträff i hockeylaget som Hugo (min pojke) spelar i, ett fantastisk roligt gäng. Alla hade med sig egen mat vi åt och drack gott och pratade till klockan tolv då gick jag hem, tror att dom andra höll på bra mycket längre. Allt känns så naturligt i detta gäng så enkelt inget konstlat.

Kram Carina

En helt vanlig dag

Allt är tyst barnen har lagt sig, Tobbe är på väg hem från en uppvaktning på jobbet, det är Torsdag kväll. Har just avlutat jobbet i excel där jag lägger in mina kunders kommissions pengar och nu hägrar sängen.

I dag har vi jobbat på bra för att bli klara med förberedelserna inför Lördagens yra i byn. Jag och praktikanten har spenderat vår jobbdag uppe på vinden, har sorterat kläder som ska säljas ut för tio kronor styck på vår underbara baksida under yran. En medarbetare har märkt kläder och prylar i långa banor och med det menar jag från klockan nio till sex. Då förstår ni hur mycket som kommer in och hur mycket jobb det är, allt ska ju märkas med kundnummer och pris. Kan inte förstå att jag fixat med allt det här innan helt själv, ni är underbara. Så för mej så har det inte inneburit så många möten i dag, ja förutom kanske med Lokstallets personal och med kondisets personal

Fikat på eftermiddagen stod som vanligt vår fikakung för. Han ringde från Ljungby och sa att han var på gång så bryggaren kunde laddas och det sliskiga till kaffet var redan köpt.

Har ni vägarna förbi på Lördag så titta gärna in på vår fina baksida och säg hej! Har vi riktigt bra väder så gräddar Eva-Lena goda våfflor!
Ha det gott!

Kram Carina

Varför blogga?

Varför ska jag blogga. Varför berätta om mitt liv, min dag, mina misslyckanden, framgångar. Vad har jag att dela med mig. Alla har vi något att berätta som skulle kunna hjälpa andra i livets skola. Tanken att vi alla har samma problem fast i olika skalor slog mej när jag samtalade med mina vänner på vår egentid resa till Turkiet. I min affär träffar jag människor i alla dess slag, trevliga-otrevliga, glada-ledsna, snåla-givmilda, svarta-vita, muslim-kristen, ja vi är många som träffas i min lilla affär. Och alla har vi en egen historia tänk om vi hade tid att höra varandras, vilken bok!
Hoppas att ni kommer att tycka att detta med olika möten i vardagen är lika roligt och fascinerande som mej så att vi syns här ofta.
Kram Carina