"Hur man spenderar timmar på jakt efter 5 minuter"

Ja! Jag ska börja blogga sa jag i ett svagt ögonblick där jag låg i min solstol i varma Turkiet. Jag har ju mycket att säga tänkte jag och inte rädd för att yttra mina åsikter så det skulle väl passa mej bra. Väl hemma fick jag min man till att fixa en bloggsida, jag var fortfarande helt övertygad om att jag skulle få tid till att skriva.

På dagarna så tänker man ju så himla mycket. Jag har många bra uppslag till kvällen. Men jag har alltid glömt just den där bästa åsikten eller just den där meningen som skulle bli pricken över i:et. Då undrar ni kanske varför jag inte skriver upp just det där lilla extra. Jo, jag är en sådan person som bara ska göra det där innan jag gör något annat. Så om jag står vid diskbänken och får en toppen ide, vänder mej om och ska gå till datorn så på något jobbigt sätt så kommer jag aldrig dit för ett tu tre så ropar någon och samtidigt hittar jag en tröja på golvet som någon i farten slängt av sig och då går hjärnan igång på det, att leta reda på vem har slängt den där och varför har dom inte lagt den i sitt skåp osv. Ja och det där jag just kom på är som bortblåst. Nu när jag skulle sätta mej för att skriva efter maten så skulle jag bara sätta igång diskmaskinen först och efter att jag stängt luckan på diskmaskinen så såg jag ju att golvet var smutsigt. En del fläckar efter saftblandning av barnen. Ja, då gick jag efter svabben i tvättstugan och såg då att tvättmaskinens lampa blinkade, färdig, färdig. Så på vägen tillbaka till köket fick jag med mej både svabb och ny tvätt som skulle hängas ut. När fläckarna var borta i köket så såg ju det övriga golvet ännu värre ut så det blev allt ihop för säkerhets skull. Om man skulle få oväntat besök så är det ju trevligt om det ser trevligt ut också.

När jag fixat det så ringer telefonen och Mats undrar om det är ok att titta förbi och gratta födelsedagsbarnen (dom fyller i morgon) för i morgon far han på semester. Helt ok tyckte jag, nu är ju golven fixade! Kaffet åkte på i farten. På vägen ut snubblar jag på förlängningssladden till symaskinen som jag ställt i tv-rummet för de stunder som jag har över. Ha, ha, över. Ja, jag skulle ju sy kuddar och väskor och alla andra brillianta idéer som sprutar ur skallen på de mest knasigaste tider på dygnet. Ja denna lilla snubbelakt gjorde ju att jag var tvungen att fixa till så att maskinen inte stod i vägen och inte heller alla de jeansen jag släpat hem. Ja som då skulle bli kuddar och väskor, herregud! Ja tillsist kom jag ut på altanen med min lilla data i handen, nu skulle jag försöka att få ner lite på pränt. Jag öppnade datorn satte upp benen på stolen bredvid och inväntade välkomstmelodin. Den kom aldrig för datorn var urladdad! Jag som hade satt den på laddning tidigare i veckan, vad hände? Ja, in igen och plocka fram den där förlängningssladden som jag nyss snubblat på och lagt in snyggt ihopvirad i skåpet. Ja, jädrar i havet vad det kan vara krångligt att få fem minuter med datorn och en kopp kaffe. Ja, fem minuter blev det för sedan kom Mats och jag satte på nytt kaffe för det jag bryggt hade ju verken blivit uppdrucket eller varmare där det stod. Så drömmen eller visionen om en god kopp kaffe min dator och solen som åskådare blev inte sann i dag heller. Men vad gör det när man kan sitta och dricka kaffe och njuta av god glass med vänner och med solen som åskådare.

Tack och hej!

Det största misstaget du kan göra här i livet är att ständigt frukta att göra ett.

Kram Carina